DJ FUNK TRIBU MAKES KIDSEN GO CRAZY

Så jag har försökt hänga med på vad kidsen lyssnar på nuförtiden… Det är fan inte lätt. Jag menar, när blev jag så gammal att jag måste ”googla” artister? Det är som att ungdomarna lever i en parallell musikdimension. Jag kollade på Boiler Room och det var som att jag hade snubblat in i ett rave på Mars.

DJ:n jag fastnade för var Funk Tribu. Någon av er hört om honom? Nä, jag trodde väl det. Jag försökte verkligen förstå vad det här är. Så jag sitter där, redo att bli cool igen. För Funk Tribu, han är från Colombia men bor i Berlin. Det känns som att bara den meningen är coolare än hela min existens.

Och hans musik, den är influerad av 90-talet och 00-talet, men ändå ”retro-futuristic”… Vad betyder ens det? Hur kan något vara både retro och futuristiskt? Det är som att säga: ”Det här är morgondagens gårdag.” *Mind blown!* Jag menar, på 90-talet trodde vi att framtiden skulle vara som i filmen ”Blade Runner” – flygande bilar och neonljus överallt. Nu är det 2024, och den enda futuristiska grejen jag har är min kaffebryggare med WiFi. Den funkar inte ens.

Och så det här med genrer. Kidsen idag pratar om ”genre-fluid”. På min tid hade vi två genrer: bra och dålig musik. Nu är musiken tydligen flytande… Låter som en sjukdom, ”Jag lider av genre-fluid, måste ta en aspirin.”

Jag rekommenderar er att kolla på hans dj-set, kidsen, de bara glider in i det. De ser så avslappnade. Och här är jag, helt förvirrad, och funderar på om jag borde börja använda ord som ”phonk” och ”tribu” i mina meningar… Vad är ”tribu” ens? Låter som något jag borde ta upp med min doktor. ”Jag tror jag har fått tribu, kan du skriva ut något för det?”