Okej, har ni hört om den här Louis Vuitton-väskan som är ”så liten att den får ett saltkorn att se ut som en fotbollsplan”. Den såldes för 61 000 dollar! Sextio. En. Tusen. Vet ni vad jag tänker? För det priset borde den åtminstone ha plats för mina existentiella kriser. Men nej, den rymmer inte ens en atom av mitt dåliga omdöme.
De säger att den är så liten att man behöver ett mikroskop för att ens se den. Jag älskar det! Det är som om någon sa:”Hur kan vi kombinera lyx och ren frustration?” Och någon annan svarade: ”Gör en väska som får folk att ifrågasätta verkligheten.”
Och tänk er att förlora den. Du tappar den på golvet, och plötsligt är du på alla fyra, zoomar in med din telefonkamera som om du letar efter ditt självförtroende efter en dålig dejt.
Men seriöst, 61 000 dollar för en väska mindre än ett saltkorn? Jag vet inte om det här är konst, kapitalism eller bara ett prank från universum. Och jag är ärligt talat lite avundsjuk. För om folk är villiga att betala det, vad gör jag ens här på scenen? Jag ska börja sälja luftbubblor med Gucci-loggor. Holla at me!
Leave a comment